Legala krav och effekter på fyllnadsgrad

Legala regler och andra myndighetsförutsättningar för transporternas organisation kan verka för både ökad som minskad fyllnadsgrad.  Oftast syftar legala krav på att säkerställa grundläggande samhällskrav kring medborgarnas säkerhet och välmående. Detta innebär att ställa upp och säkerställa kontrollen för vad som är tillåtet.

Arbetsmiljöregler kring kör- och vilotider har som primärt syfte att säkerställa en dräglig arbetsmiljö för chaufförer och därigenom åstadkomma en ökad trafiksäkerhet. I kombination med hastighetsgränser, transportavstånd förekommer det flera fall där fyllnadsgraden för ett åkeri riskerar att bli lägre eftersom lastbilen inte hinner fram innan returresan måsta starta för att erbjuda leverans nästa dag i den andra riktningen. Konsekvensen blir antingen att åkeriet lyckas anlita en ”lots” för kvarvarande sträcka eller att fler lastbilar fordras för transportupplägget.

Arbetsmiljöregler kring lastning och lossning av lastbilar har inneburit begränsningar på lastpallars höjd, vilket minskat lastkapaciteten för lastbilar som tidigare använt högre lastpallar eller kunnat ”toppa” med gods ovanpå pallarna.

Likande frågeställningen förkommer inom främst bulktransporter där överlaster kan utgöra ett bekymmer och att tillåtna axeltryck överskrids. Det kan givetvis vara lockande att se mellan fingrarna med ytterligare 500 kg last på totalt 44 ton som i värsta fall fordrar ytterligare en lastbilstransport med låg fyllnadsgrad.

Det finns regler som också försöker stimulera till högre fyllnadsgrad. EU har genom sin ambition att öppna upp för att bättre utnyttja lastbilar från utlandet i inrikestrafiken med målet att förbättra transporternas samlade fyllnadsgrad. Framsteg på detta område sker gradvis, inte alltid med gillande från nationella branschföreningar och fackliga företrädare för transportbranschen.