Network for Transport Measures

Transporteffektivitet i färjetrafiken mellan Sverige och Finland

Ett exempel på praktisk delningsekonomi

Sjöfart utgör en betydelsefull transportlänk för länderna runt Östersjön. Genom åren har trafiken upprätthållits med färjor som transporterar både fordon och passagerare. På detta vis har marknadens varierande efterfrågan genom åren jämnats ut och driftskostnader delats mellan passagerare och godskunder. Viking Lines verksamhet är ett av de ledande färjerederierna i Östersjön.

 

Bakgrund

Färjetrafik mellan länder och regioner förekommer i varierande utsträckning runt om i världen. Färjor är vanligast på världens innanhav, större sjöar och mer skyddade farvatten. I Östersjön mellan är denna fartygstrafik väl utvecklad. Den bedrivs med renodlade RoRo fraktfärjor (”Roll on/Roll off”) och med färjor som lastar gods men även kan ta med passagerare, RoPax, vilket är färjor med ”Roll on/Roll off” däck samt även utrustade med passagerardäck. Trafiken utgör en form av sjöburen förlängd infrastruktur där vägar och järnvägar inte är möjliga förbindelselänkar.

Ålandspilen i Viking Lines trafik 1964 till 1967 Foto © Viking Line

1959 initierade sjökapten Gunnar Eklund från Åland en ny trafik mellan Sverige (Gräddö), Åland (Mariehamn) och Finland (Korpo) med bilfärjan S/S Viking i det nybildade bolaget Vikinglinjen AB. Senare skulle verksamheten inkludera tre rederier som genom marknadsföringsbolaget Oy Viking Line Ab bedrev trafiken mellan Sverige, Åland och Finland. Sedan två av de tre ägarrederierna upphörde med sin rederiverksamhet drivs trafiken numera under bolagsnamnet Viking Line Abp. Verksamheten inkluderar kryssnings- och passagerartrafik i samverkan med godstrafik som bygger på RoPax-fartyg.

Sedan starten har Viking Lines trafik bedrivits med totalt dryga femtio fartyg. Inledningsvis var fartygen inköpta begagnade från tidigare användning med anspråkslös inredning. Idag är de specialbyggda och specifikt anpassade för sina ändamål; kryssning, frakttrafik samt passagerarresor med och utan bil.

Av affärsidén tydliggörs verksamheten:

Våra tre grundtjänster är kryssningar, person- och frakttransporter. Vår unika kompetens att kombinera dessa tjänster skapar kund- och affärsnytta.

M/S Boge var i Viking Lines trafik mellan 1961 och 1963 Foto © Viking Line

Affärsidéns målsättning nås med en verksamhet som främst bedrivs med RoPax-fartyg. Affärsmodellen bygger på att bedriva en resurseffektiv trafik med fartyg där passagerare och gods samåker i en slags delningsmodell av tillgänglig transportkapacitet. Fartygens framdrivning optimeras efter tidtabellskrav, men är i övrigt relativt frånkopplad erbjudande till kunder och därmed hur väl fartygens utrymmen utnyttjas. Undantaget är möjligen energiförsörjningen till passagerarutrymmen som optimeras tillsammans med framdrivningens energianvändning.

Det kan under vissa säsonger uppstå utrymmesbrist på bildäck med lastbilar, personbilar, husvagnar och bussar. Vid bokning av plats på bildäck reserveras detta utrymme för angiven avgång vilket gör kapacitet och tidtabell förutsägbar. Att attrahera speditörer och transportörer till färjan handlar i stor utsträckning om tillförlitlighet avseende ledtider, kapacitet och pris. Det förekommer att lastbilar anländer till hamn utan bokad plats som vid utrymmesbrist då hamnar på en väntelista. På detta vis kan beläggningen av bildäck ytterligare ökas marginellt. Med dagens mycket välplanerade varuförsörjning utgör oanmälda lastbilar undantag i den dagliga verksamheten.

För att kunna hantera säsongsvariationer har fartygen genom åren optimerats på olika sätt. Genom att på huvuddäck ha s.k. hängande däck kan dessa vid behov sänkas ned och möjliggöra två nivåer av personbilar på samma yta. Det förekommer även kombidäck som vid behov kan lasta personbilar genom en annan påfartsramp på fartygets sida.

På passagerardäck tillbringar passagerarna sin tid genom att erbjudas underhållning och god mat och dryck. En väsentlig del i denna trafik är även taxfreeförsäljning. Sättet att förmå fler resenärer att resa med färjorna är att utveckla fler erbjudanden som konferenser, temaresor etc.

Under pandemin med avsevärt färre resenärer har bildäck nästan uteslutande kunnat användas för godstrafiken, vilket visserligen gynnat fraktavdelningen, men verksamheten som helhet har drabbats hårt ekonomiskt.

Viking Grace är Viking Lines modernaste fartyg och som med s.k. ”dual fuel” motorer drivs med LNG. I början av 2022 kom Viking Lines nya tillskott Viking Glory som också drivs med LNG. Med denna framdrivning kan även biogas användas som skulle sänka utsläppen av växthusgaser väsentligt. Motorerna kan även drivas med diesel om detta skulle behövas. I mitten; bunkring av Viking Grace med LNG från en bunkerbåt i Stockholm. Till höger den nya Viking Glory. Foto © Viking Line

Utöver relevanta erbjudande till kunder som genererar intäkter handlar Viking Lines affärsmodell även om driva fartygens framdrivning effektivt. Därmed sänks kostnader samt att färjans alla kapacitetmöjligheter nyttjas för att maximera intäkter och därmed verksamhetens lönsamhet. Genom att erbjuda både passagerar- och fraktservice kan driftkostnader delas mellan dessa kunder i en form av delningsekonomi.

Denna affärsmodell ger ett stort utbud av sjötransporter, men paradoxalt visas även dess sårbarhet när yttre faktorer påverkar den ena delen av verksamheten. Exempel som påverkat antal resenärer negativt är; olyckan med Estonia, hotet mot taxfreeförsäljning vid Sveriges och Finlands EU-inträde samt nu pågående pandemi.

 

Godstransporterna

Basen för godstrafiken är en regelbunden och tillförlitlig tidtabellsenlig utrikestrafik mellan nedanstående orter.

Viking Lines trafik i Norra Östersjön. Illustration © Viking Line

Dagligen drivs trafik mellan:

Godstransporter var redan från rederiets start en väsentlig del av verksamhetens intäkter. Idag transporteras ungefär 130 000 fraktenheter per år vilket är något högre än innan Coronapandemin trots färre avgångar. Ökningen har främst skett mellan Finland och Estland. En underliggande orsak till ökade fraktvolymer kan utgöras av en ökad global e-handel enligt rederiets fraktchef Harri Tamminen.

Fraktchef Harri Tamminen ombord ett av Viking Lines fartyg. Foto © Viking Line

Fraktenheterna består mellan Sverige och Finland av lastbilar med släp eftersom dessa tillåter samma längder samt mellan Finland och Estland huvudsakligen semitrailers vars tillåtna mått överensstäm,mer med EU-standard. Dessa lastas och lossas med hamntruckar. Antalet fraktenheter som kan lastas begränsas av antalet ”lane meters” som innebär bildäckens samlade sträcka av tillgängliga vägfiler. Begränsningar av antalet lastenheter kan även utgöras av den samlade vikten som inte får överstiga fartygets totala viktskapacitet. I Åbo och i Stockholm mäts och vägs alla fraktenheters vikt innan lastning ombord.

Väsentligt för fyllnadsgrad, fakturering, säkerhet och myndighetsavgifter är att kunderna anger exakta uppgifter om lasten och dess vikt. Varje lastenhet måste vid inklarering kunna presenteras kompletta frakthandlingar.

En del i godstransporternas mervärde är att chaufförer under en sjöresa ges möjlighet till lagenliga vilotider eller att de inte alls behöver följa med lastenheten till nästa hamn. Genom att sjötransporter dessutom kan färdas mer rakt mot målet ökar vägtransporterna sin räckvidd med en medföljande chaufför. För att ytterligare ska smidiga godstransporter assisterar Viking Line vid klarering i hamnarna.

Även intermodala transportkedjor ingår i Viking Lines erbjudande. Detta är relevant för främst obeledsagade fraktenheter som kan komma till avgående hamn med sjö- järnväg- eller vägtransport för att i mottagande hamn fortsätta färden med något av trafikslagen. Genom samverkan med relevanta aktörer kan den intermodala tjänsten erbjudas mellan ett flertal destinationer i Norden, Tyskland samt England. I transporter till och från Åland erbjuds även tullklareringstjänster.

I den dagliga driften som i princip bedrivs året runt under alla dygnets timmar optimeras fartygens drift och underhåll. Fartygen är anpassade efter rutters specifika förutsättningar och fungerar i ett väl etablerat samspel. Fartygen skrov och motorer genomgår regelbundna besiktningar och ett löpande underhåll utförs för att erhålla erforderliga trafiktillstånd samt att säkerställa en tillförlitlig verksamhet med minimalt antal driftstopp. Det förekommer även oväntade händelser som fordrar anpassningar av fartygens tidtabeller.

Målsättningen för fraktavdelningen är att bildäcken ska vara fulla i alla riktningar. Här gäller det även att balansera med gods som begränsas av hög vikt och lättare gods som begränsas av sin volym i lastenheten för att inte hamna i målkonflikter med dessa två begränsade kapaciteter på fartygen.

Planeringen av kapacitetsutnyttjande bygger på fraktavtal med kunder som vanligen löper över ett kalenderår. Sedan gäller det att ha tillräcklig mängd last i hamnen för nästa avgång. Idealt skulle det finnas något fler lastenheter i hamn än vad som kan lastas att spela med, men dagens transportsystem med leveranser i tid (Just-in-time) tillåter inte sådan resursoptimering (fyllnadsgrad).

Harri Tamminen pekar på att verkligheten är annorlunda idag då samhället inte tillåter väntetider på samma sätt. Att försöka styra detta med pris fungerar inget vidare då chaufförens lön och arbetstider styr mer samt att godset förväntas vara framme en viss tid. I dagens varuförsörjning innebär utebliven leverans omgående brister som leder till bristkostnader i form av driftstopp i produktionsenheter eller utebliven försäljning i butiker.

Samlastningen på bildäck innebär att personbilar, bussar, lastbilar och trailers ska samsas om utrymmet.

Trailers lastas ombord med hamntruck (Tug master) för att få in maximalt antal. Foto © Viking Line

Trailers och lastbilsekipage lämnar Viking Grace genom porten i aktern. På däck ovan lastbilarna syns fartygets bränsletankar för LNG. Foto © Viking Line

För att upprätthålla en hög transporteffektivitet har Viking Lines fraktchef Harri Tamminen hela tiden kontroll på fartygens fyllnadsgrad. En hög fyllnadsgrad är grunden till nödvändiga intäkter, men innebär också att klimateffektiviteten för godset över Östersjön kan hållas hög. Här råder emellertid viss oklarhet hur denna ska mätas då fördelning av utsläpp till last respektive passagerare kan ske på tre olika sätt som alla tillåts an internationell standard. Denna s.k. allokering kan baseras på vikt, yta eller en kombination av dessa enheter. För att förbättra trovärdigheten i klimatrapporteringen till fraktkunder håller Viking line på att koppla samman fartygets bunkerförbrukning med tillhörande utsläpp och aktuellt antal trailers ombord för respektive avgång och resa. Fortsatt råder dock oklarheter hur dessa ska fördelas mellan gods och passagerare. I en kommande ISO-standard (14 083) hösten 2022 förslås allokering för RoPax ske med gemensamt fastslagna volymnyckeltal för fraktenheter, men även passagerare. På detta vis skapas en enhetlighet och jämförbarhet. Hur detta kommer att påverka är ännu inte klart.

På frågan om vilken fyllnadsgrad fartygen har svarar Tamminen med ett leende att detta har han mycket god kontroll över men att detta är företagets yttersta hemlighet, inte minst för att taktiskt och strategiskt kunna säkra upp volymer från existerande och tänkbara framtida kunder.